30 nov. 2014

Tips för reumatiker

Jag har samlat diverse tips och trix för dig som lever med reumatism. Vissa saker som ingår i mina tips nedan kanske kan anses vara ”onödig lyx” vid ett första ögonkast och i synnerhet för en frisk människa. Men för dig som lider av en kronisk, smärtsam sjukdom vill jag att du skakar av dig det eventuellt dåliga samvetet, jantelagen eller avundsjuka/snåla ord från omgivningen och istället ser till att maxa förutsättningarna för att du ska må så bra som möjligt i vardagen och leva ett gott liv. Om något hjälper dig att må bra – då är det aldrig ”onödig lyx”.

1. Drick med stil – jämt!
Ibland kan fingrar och händer göra så pass ont att dricksglas är svåra och tunga att greppa. Det finns plastiga fula glas i hjälpmedelsbutiker men att använda sådana gör mest att man känner sig eländig, gammal och sjuk och särskilt gott är det ju inte heller. Gör istället såhär: Använd vanliga vinglas, de är lätta att hålla i och väger inte mycket, använd dem jämt till allt från vatten till… vin. Många butiker säljer billiga, små nätta vinglas om du inte vill använda finaste kristallglasen till vardags. Vinglas kommer att göra att du känner att du får en guldkant på tillvaron istället för att du får göra ett tråkigt avkall på saker pga din sjukdom.

2. Tropikerna hemma i duschen
För dig som inte vill flytta till tropikerna men mår bra av värmen rekommenderar jag att du skaffar en ångdusch. De brukar ha en stängd kabin som även utan att du har själva ångaggregatet igång ger en härligt dragfri, varm och skön stund varje gång du duschar och det kan vara riktigt smärtlindrande. Det brukar inte bli mycket dyrare än vanliga duschkabiner. För mig innebär det att jag kan duscha kortare tid (jag duschar ofta för att bli uppvärmd och smärtlindrad) så jag sparar in på varmvattnet vilket känns bra.

3. Barnsliga knep vid sprutsticken
TNF-alfahämmare och cellgifter i sprutform är inte ovanligt för reumatiker. Vissa sprutnålar är faktiskt inte helt sköna att sticka sig med… känner du att du drar dig inför sticken så var så god och fuska! Skaffa Embla-kräm och bedöva stickstället. Who’s in charge – you’re in charge!

4. Lämna inte hela ansvaret till sjukvården
Se till att vara påläst, ställ frågor och skaffa en second opinion om du inte är nöjd. De flesta läkare uppskattar att man för en diskussion med dem och tycker att det underlättar deras jobb. (Undantagen undanbedes!) Ibland blir jag mörkrädd när jag förstår hur lite kunskap vissa har om sin sjukdom och ser hur fel det kan bli. Det är trots allt ditt välmående det handlar om så ta ansvar för din egen hälsa och var delaktig i besluten som fattas.

5. Hälsoresor!
Om du är en av dem som mår bättre i värme så försök spara och planera för att kunna resa emellanåt och gör det i de perioder då du behöver det som mest. Det kan ge en god effekt som sitter i länge. Det räcker tyvärr inte alltid med medelhavsvärme, tropisk värme är en helt annan, och betydligt bättre, femma. (Det är tråkigt att det kräver så långa resor bara). Jag har själv även lyckats häva ett skov genom att på någon dags varsel åka iväg på billig sista-minuten-resa. Om alternativet är några veckors sjukskrivning så kanske det inte ens blir särskilt dyrt när man räknar på det.

6. Pimp your ride
Om du kör bil så maxa förutsättningarna. Bra servostyrning underlättar för onda händer, armar och axlar och automatlåda kan vara en skänk från ovan om du har ömma knän eller fötter och ofta sitter fast i rusningstrafiken. Det finns även bilar som är lätta att stiga i- och ur. Prova dig fram!

7. Polygripens sjävklara plats i kökslådan
Det är ett fantastiskt verktyg för att öppna burkar och flaskor av alla möjliga storlekar med. Vem vill få ont i händerna om man kan låta bli?

8. Den svåra konsten att be om hjälp
Det sitter ofta långt inne men försök aktivt att be om hjälp i vardagen vid de tillfällen då det underlättar för dig. Lyfta saker, öppna tunga dörrar, hämta saker… små saker som när man är frisk inte ens känns som en uppoffring kan betyda väldigt mycket om man har en ilsken inflammation någonstans. Skäms inte för att be om hjälp, varken av vänner, främlingar eller anhöriga. Om du kan dela upp bördan så inte samma anhörig är den som hjälper dig jämt så är det extra bra.

9. Inställningen är allt.
Det är lätt att känna att sjukdomen ”tar över” och blir en del av ens identitet. Inställningen till sjukdomen betyder massor och den är det faktiskt helt upp till dig själv att påverka och jobba med. Distans till problemen är klokt, men kanske inte alltid så lätt. Om du känner att du har svårt för det, att du blir bitter, isolerar dig och känner dig nedstämd – sök hjälp för så ska du inte behöva ha det! Det kan t.ex. hjälpa att prata med andra i samma- eller liknande sits. Prioritera att förhålla dig till eländet på ett sunt sätt, för du kommer aldrig att bli av med sjukdomen och det är bra tråkigt om ditt liv framöver helt tas över av den, för så måste det inte vara.

10. Sjukdom går före allmänt välbefinnande
Folk i ens omgivning kan rätt råka missa anledningen till varför man som reumatiker vill ha det på ett visst sätt. Det är lätt hänt att de inte tänker efter och råkar prioritera sitt eget välbefinnande före din sjukdom och inte förstår konsekvenserna det kan få för dig. Du kanske t.ex. är oense på jobbet eller i bilen gällande om AC:n ska vara på- eller av? Din anledning till att ha den avstängd kanske beror på att dina leder inte klarar kallt drag och att du får fruktansvärda smärtor och eventuellt tvingas få en kortisoninjektion i efterhand. Den andra personens anledning kanske är att hen är varm av sig och därför vill ha den på. I de lägena måste sjukdom gå före välbefinnande. Liknande situationer gäller innetemperatur hemma, öppna eller stängda fönster i sovrummet, hur tunga saker man kan lyfta per gång (kontra hur många turer man måste gå), om man ska promenera eller ta bussen och så vidare. Stå på dig!

11. Träna
Att träning hjälper reumatiker är ett väldokumenterat faktum. Det måste dock inte innebära urtråkig sjukgymnastik för det finns mängder av träning att välja på! Prova dem alla (om så krävs) tills du hittar något som passar dig. (Mina ömma leder mår bra av dansklasser och simträning, det finns nybörjarkurser för vuxna i båda varianterna.) Tänk på att inte råka lägga ansvaret på sjukvården, ta tag i din egen träning, det kommer din framtida hälsa att tacka dig för!

12. Hur man hanterar tunga matkassar
– Använd en ryggsäck! De slukar hur mycket som helst, fördelar vikten klokt och skonar händerna.

13. Handsfree
Att prata i telefon utan handsfree kräver väldigt böjda armbågar och fingrar, om samtalet är extra långt och trevligt kan det bli smärtsamt så se till att ha en handsfree redo!

14. Bland grytor och kastruller
Gjutjärn i all ära men tungt är det! Fundera över uppsättningen av kokkärl och stekpannor, kanske kan du byta ut något tungt mot något som är nättare och lättare att hantera? Underlättar det vardagen för dig är det värt det.

15. Ömma fötter
Det brukar hjälpa om skorna har en tjock, mjuk sula och inte är upphöjda i klacken så framfoten belastas i onödan. Testa att att köpa en till två storlekar för stora skor och lägg i en extra sviktsula. Dämpning i skor blir gammal och stelnar med tiden så tyvärr brukar det inte funka att använda samma skor i all evighet

16. Prinsessan på ärten?
Ja ibland undrar man ju men skillnaden på en mjuk säng och en mellanmjuk säng kan vara gigantisk, i alla fall är det så för mig. Vissa personer behöver fasta sängar, vissa väldigt mjuka.
Prova dig fram!

17. Förebygg misstag när du har ont
När man har väldigt ont har kroppen nog att fokusera på, man blir lätt ofokuserad och trögtänkt. Ge dig själv tumregler (gärna skriftligt) som du kan ta fram i diverse situationer. Jag har en minnesregel som lyder ”ring sprutmottagningen” om en inflammation blossar upp i en led. Det kan låta fullständigt självklart men när jag står där och har ont brukar jag inte veta vad jag ska göra. En annan minnesregel är att jag ska fråga mig själv om jag har ont någonstans vid de tillfällen då jag märker att jag är ofokuserad och inte kan koncentrera mig. Svaret på den frågan brukar vara ett stort ”ja”, det kan låta märkligt att man inte märker att man har ont men som sagt, ibland innebär smärtan att man blir trögtänkt och inte förstår vad som händer. Förklara för dina anhöriga hur du funkar och be dem ställa vissa typer av nyckelfrågor till dig i olika situationer.

18. Visa uppskattning till sjukvårdens eldsjälar
Vi vet alla att det, som i alla yrkeskategorier, finns rejäla stolpskott inom sjukvården. Men man ska inte glömma att det också finns underbara personer som anstränger sig mer än de måste, som försöker förstå dig även om du inte lyckas uttrycka dig klart pga smärta eller mediciner, som tar risker, som ger dig tid, som gör ett exemplariskt arbete i en svår situation etc. Man kan resonera att ”äsch det är ju deras jobb” men jag tycker det är en trist inställning, jag fokuserar hellre på de som gör ett bra jobb än de som är usla. jag brukar försöka anstränga mig för att visa uppskattning antingen i stunden eller i efterhand. Jag har gett chokladpraliner till läkarsekreterare, ritat fina skyltar till laboratoriesköterskor och noga beskrivit för läkare att jag innerligt uppskattar deras insats och att jag är dem evigt tacksamma. Det bjuder jag gärna på!

19. Framtidssäkra sjukvården
– Ge läkar/sköterskekandidaterna chans! För mig är det självklart att de ska få vara närvarande vid mina besök och de får gärna sticka/känna/fråga mig. Verkliga patientmöten är en viktig del av sjukvårdspersonalens utbildning, är man inte beredd att vara delaktig i den kan man knappast förvänta sig att få god vård i framtiden.

20. Stick, nålar, sprutor och blod
Det är tyvärr bara att vänja sig. Det är aldrig roligt men om du har en regelrätt fobi tycker jag att du ska göra något åt det. KBT-behandling brukar vara väldigt effektivt mot fobier, livet är för kort för onödiga rädslor!

21. Skruvat
Montering av allt från tavlor till ikeamöbler kan göra livet surt för en reumatiker. Se till att utrusta dig med en skruvdragare för det löser problemet. Det finns små, lätta varianter som man inte blir trött i händerna av att använda. Tricket är att börja använda skruvdragaren direkt istället för att upptäcka vid femte skruven att händerna protesterar.

22. Kompisarna i köket
Köksassistent, handmixer, elvisp… för det där med rivjärn, knivar och vispar är inte alltid så fiffigt. Se över maskinparken och fundera på om du kan få bättre hjälp i köket med hjälp av lite elektronik.

23. Vetevärmaren hör inte hemma i micron…
…den finns i frysen! För mina blossande svullna, ömma fötter är det en skänk från ovan att plocka fram den och det är mycket mer behagligt än traditionella ispåsar.

24. Värme i sängen
Livet blev så mycket bättre när jag kom på att jag skulle ha en elektrisk madrass i den. Den har jag på låg temperatur vilket gör att det inte strålar kyla underifrån. Elektriska filtar är inte fy skam det heller!

25. En robot som gör jobbet
Framtiden är här sedan länge, det finns robotar som t.ex. kan dammsuga och klippa gräset och det är inte längre hutlöst dyrt.

18 sep. 2013

Att vinna en pitch

Är alltid lika underbart, särskilt när motståndet varit extra tufft. Hurra!

10 juni 2013

Copywriter

Sådärja, nu är min copykurs slut efter en oerhört intensiv vår. Hur jag löste det rent praktiskt? Jag fick helt enkelt lägga baddräkten på hyllan i vår men räknar med en comeback snart. Men först ska jag avnjuta lite värme italian style!

11 mars 2013

På skolbänken

Den här terminen läser jag Copywriting på Berghs i Stockholm. Det innebär en hel del jobb men det är en utbildning jag suktat efter länge och nu äntligen bestämt mig för att gå. Att jag jobbat som Art Director sedan 2001 är ett faktum men det hindrar inte mig från att vidareutveckla mig. Sanningen är att jag sedan länge både skriver och gör en hel del analys- och strategiarbete. Utbildningen på Berghs gör inte bara att jag blir ännu bättre som skribent, det gör också att jag får ett kvitto på att jag faktiskt kan skriva. Vårt samhälle är mycket för att man ska spjutspetsa sig på en nisch. (Tänk om någon sagt det till Leonardo daVinci) Är man AD kan man ju inte vara copy!? Jag håller med om att man inte kan vara bäst på allt men för mig har det alltid varit svårt att skilja på copywriting och art direction, för mig sitter de ihop med en gemensam idé och tanke. Därför kommer jag stolt att kombinera de båda ämnena även i fortsättningen. När jag gick på gymnasiet läste jag både copywriting, grafisk formgivning, marknadskommunikation etc så det har för mig varit kombinerade tankar redan från starten. Då jag verkligen förstod hur mycket copywriting som ingår in mina tankar var när jag jobbade i danmark. Att skriva texter på danska för danskar skiljer sig markant kommunikativt mot hur vi skriver till svenskar här i sverige. Det var mycket lärorikt men samtidigt frustrerande att inte klara av att uttrycka allt jag ville. Jag är en mycket stark anhängare av teamwork. Jag älskar att jobba tillsammans med människor i en kreativ och prestigelös mix och jag har genom åren haft underbara copywriters och tekstforfattare vid min sida. Som kreatör, oavsett titel, uppnås fortfarande det bästa resultatet när man jobbar tillsammans. Numera kallar jag mig lite slarvigt och övergripande för "kreatör" eller "Creative Director", exakt vem som gör vad i en kreativ process är ju egentligen rätt ointressant. En annan sak som kanske gagnas av kursen är den musikaliska sidan, musiker är jag inte men jag har sedan starten för Band Brynolf varit deras textförfattare och förhoppningsvis kan kursen göra mig till än bättre sådan.

17 dec. 2012

Långt inlägg om bemötande, passion och ett ljus i horisonten

Idag fick jag slutligen bita i det sura äpplet och lomma iväg till Reumatologen för att få en kortisonspruta i foten. Det var ett bra tag sedan sist (tror bannemej jag hade glädje av den där akupunkturen som jag plågade mig med förra hösten). Eftersom jag genom åren haft så många negativa erfarenheter med personal på reumatologen tar det verkligen emot att be om hjälp och ta mig dit. Men det hela började bra då jag ringde och bad om spruttid. I luren fanns den där sjuksköterskan som alltid är så hjälpsam och glad och jag blev genast på bättre humör. Och dagens vistelse på reumatologen gick i samma goda anda. Jag möttes av mina favorit-sprutläkare som alltid spelar klassisk musik och är väldigt engagerad. Men han hade även med sig en hel hop läkarkandidater i det minimala sprutrummet. Att bli tagen på allvar och att bli förstådd är så oerhört viktig, därför kändes det bra när läkaren sa "ah, dig har jag träffat förut, du har PsoA!" (Hur han nu kom ihåg det) Sen följde diverse frågor och förklaringar till studenterna undertiden som jag vant tog av mig strumpor och skor inte bara på foten som skulle sprutas utan även på den andra och ställde mig upp framför raden av nyfikna läkarkandidater så de kunde jämföra den friska och sjuka leden. Läkaren såg nöjd ut över det klockrena skolboksexempelet och fortsatte sin föreläsning "här ser ni ett typexempel på artrit, leden är röd och svullen och det är verkligen inte roligt att ha det sådär". (Jag hmm:ade intygande och kände mig tacksam över förståelsen). Sedan drogs jag med i det hela och fick ett batteri av frågor. Läkaren sade sen "ja nu har ju vår patient målat naglarna så ni kan inte se de typiska små groparna vid nagelpsoriasis" Jag inflikade "jag ber om ursäkt, jag visste inte att ni var här idag". När jag väl lagt mig till rätta på britsen började läkaren plötsligt rita på britspappret. Han ritade upp stortåleden, synovialhinnan och förklarade precis var han skulle sätta sprutan och varför. Kandidaterna tittade med stora ögon och även jag hade nu satt mig upp och följde med i gratisundervisningen. Sjuksköterskan frågade mig om jag ville ha spray "JAAA" svarade jag entusiastiskt. "Vad är det för spray?" undrade en nyfiken kandidat och läkaren förklarade att kylsprayet är ett knep enl."gate-teorin" som ingen av kandidaterna hört talas om förut. Jag intygade att det fungerar. Eftersom läkaren var på ett så sprudlande humör och kandidaterna verkade vetgiriga (på ett positivt sätt) passade jag på att dra lite egen vinning av situationen hittills var det inga nyheter för mig eftersom jag naturligtvis läst på allt vad jag orkar, "Vad kan man göra med en sådanhär fot då, när sprutorna inte räcker till?" Läkaren förklarade för studenterna varför man inte vill steloperera just den leden och förklarade sedan för mig att jag behöver träffa en fotkirurg på ortopeden. För precis som jag läst händer det att man opererar bort den trilskande synovialhinnan om man gått i många år utan att det blir bättre men min egen läkare verkar inte ha hört talas om att man kan göra så. Men nu fick jag ytterligare kött på benen och det känns härligt att ha fått lite hopp igen. För efter sju års plågor och oräkneliga sprutor är jag verkligen redo för att prova... vad som helst egentligen. Att hissen inte fungerade så jag fick hoppa på ett ben ner för trapporna gjorde mig inget, det viktigaste av allt är ett bra bemötande.

7 nov. 2012

Oscuro

Detta härliga novembermörker. För jag råkar gilla det! Visst uppskattar jag en solig dag men alternativet såhär års är ofta grå dagar och då är det magiskt när mörkret faller och gör världen vacker igen. Jag har aldrig varit mörkrädd utan tvärt om släckt lamporna när jag kände mig osäker när jag var ensam hemma som barn eller liknande. Kanske beror det på att jag har ett bra mörkerseende? (Jag är å andra sidan väldigt ljuskänslig) Oavsett så lider jag inte av mörka mornar, mörka kvällar och svarta långa nätter.

31 okt. 2012

Jul

För första gången på väldigt länge kommer jag att fira jul i sverige. Med familjefolk och sånt. Det känns ovant och smått skrämmande. Men som husägare har jag inte råd med soliga långresor långt bort från tomtar och rävar som raskar över isen. Jag får helt enkelt hoppas på en väldigt trevlig jul här på mörka/kalla breddgrader. Hoppas tomten är snäll mot mig! Det borde väl ändå premieras att hålla sig på hemmaplan?

30 okt. 2012

Demokrati tack...

... och inte monarki. Tror man på människors lika värde är drömmen om prinsar och prinsessor väldigt främmande. Både för den "vanliga" människans skull som inte ens får tilltala kungligheterna med "du" som vi gjort med alla andra medborgare sedan 60-talet. Och för deras skull, omyndigförklarade utan rösträtt och födda in i en svärm av paparazzifotografer. Att födas in i ett ämbete är inte demokratiskt. Och sen finns det alltid de som på fullaste allvar tror att man kan motivera de enorma pengar som går till kungahuset med att det är "bra PR". Nej, ett kungahus är möjligen "bra skvaller" för de som går igång på sånt som står i Svensk Damtidning, men bra, prisvärd PR, det är det inte. Ge mig en bråkdel av kostnaden så lovar jag att jag och mina branschkollegor kunnat ge Sverige en betydligt bättre och mer modern bild utomlands. Och så hade jag kunnat vara stolt över att bo i ett land som verkligen försöker vara demokratiskt på riktigt.

17 okt. 2012

Utlärning av koreografi

Det är en fröjd att fortfarande hoppa in och hjälpa Baletten som jag och Petra startade för tolv år sedan. Igår lärde vi ut en koreografi som vi gjorde för åtta år sedan, jag dansade den på den sista julkonserten som jag uppträdde på som aktiv medlem. Men muskelminnet är bra, det var inga problem att komma ihåg koreografin, jag kom även ihåg vilken enorm träningsvärk den genererar i framförallt nacken och låren. Så jag förebyggde med god uppvärmning och en hel del tigerbalsam. Ändå sitter jag såklart här idag med en ömmande kropp. Men det får det vara värt för det är onekligen roligt att hälsa på sin fina dansgrupp!


12 okt. 2012

Bilderna från mitt liv

Nu kan ni se mina instagrambilder även här på bloggen! (Nere till höger.) Bra va!?

Lucifer – nu är han här!

Så var han äntligen här, lilla Lucifer som redan hunnit få smeknamn som Lussebulle och Kringlan. Han var väldigt sjuk och mager när han kom men tack vare Annelies heroiska insater har han nu blivit pigg, frisk och rundare. Och busig! Han har redan hunnit ställa till med saker som: Äta sönder Lars datorsladd, förstöra Parkettgolvet med hjälp av vält blomvas och vassa klor, gömma mina nagellacksflaskor i tvättkorgen och nysa ner det mesta med grönt snor. Men lite bus får man räkna med och det är så roligt att han är så mycket bättre än när han kom.


4 okt. 2012

Lucifer

Så heter askungens styvmors elaka katt. Som liten tyckte jag det var olyckligt att en så elak och ful katt hade ett så fint namn. Inte förstod jag då att innebörden av det namnet var något mer än "bara" ett namn. Men jag tycker fortfarande att det är ett fint namn, därför kommer den lilla katt som jag ska hämta hem snart, på djurens dag och allt, att heta just Lucifer!


25 sep. 2012

Nyanser och gråskala. I debatter

Jag älskar debatter och debatterande oavsett om det sker på twitter, IRL, mellan politiker eller vanliga svenssons. Men jag avskyr när folk bara ser saker i svart eller vitt. Ett vanligt fenomen som det uppstår i är tyvärr politik. Personer som anser sig tillhöra ena eller andra flanken (oavsett vilken) brukar i regel ägna mycket energi åt pajkastning mot andra sidan istället för att föra fram ett bättre förslag. Problemet är att sanningen sällan är varken svart eller vit. Ideologier speglar ofta ett ideal som inte funkar fullt ut praktiken, detta har historien gott om exempel på. Så länge folk bara har förståelse för det har jag inga problem med ideologier men det verkar inte alltid vara så. Jag efterlyser att människor lyssnar mer på de som inte delar deras åsikter och funderar på evntuella medelvägar.

19 sep. 2012

På TV

Bilder från gårdagens Sydnytt. Anledningen till spektaklet finns i min bloggning nedan om fallfruktskampanjen.





17 sep. 2012

Septembersandaler

Det var en kall, regnig tråkig vår och sommar. Men sensommaren har varit härlig, jag har fortfarande sandaler på fötterna och det är ljumma temperaturer. Fortsätt så, fortsätt så!



Hen

Jag förstår inte varför det är en så infekterat med "hen", det är ju väldigt praktiskt, inte minst såhär i twittertider. Maria Wetterstrands krönika är intressant, vi får göra som i Finland helt enkelt


.

14 sep. 2012

Win-win-situation

Plötsligt hade jag en främmande människa som helt frivilligt cyklat över en mil i regnet bara för att få plocka min fallfrukt. Jag blev naturligtvis väldigt glad, han var väldigt glad och hela upprinnelsen till det hela är pga en god sak. Det är Äkta Vara som tagit initiativet och på deras hemsida (aktavara.se) kan man läsa att "Varje höst ruttnar tusentals ton med goda äpplen bort i svenska villaträdgårdar. Samtidigt kör vi till affären och köper långväga äpplen och dricker stora mängder importerad apelsinjuice istället för att göra egen äppelmust." De presenterar också siffror på det hela. Jag tycker det är en toppengrej, vem vet kanske kommer det fler främlingar på fruktjakt framöver! "


8 sep. 2012

Ett handtag tack!

Konsert2032 är ett fantastiskt projekt. Måhända både galet och annorlunda men väldigt godhjärtat och nyttigt. Gå in och nominera stipendiater innan oktober och stötta gärna projektet. Mer om hur det går till på www.konsert2032.se


3 sep. 2012

Tävla!

Här är en kampanj för Esberitox som jag just gjort, gå in och tävla!


Här är länken: http://www.midsona.se/sv/Esberitox/Tavling/

Humor i veggoveckan


Idag är det utlyst någon slags veggovecka.

Heja heja säger naturligtvis jag som oroar mig för klimatförändringarna och framtiden och passar på att visa vad Paolo Roberto just twittrade. Det är alltså inte bara jag och syrran som tycker lchif:arna beter sig som maniska sektmedlemmar.

30 aug. 2012

Guldstjärna till...

...tillverkare som inte bara gör tunga, otympliga byggtillbehör utan även lätta, sidiga som passar folk som mig med små, ömma händer. Att tex ha en liten byggpall i plast som är lätt att flytta är guld värt för mig. Eller små lätta skruvdragare och slipmaskiner. Att tänka till och inte bara anpassa saker till män med stora, starka händer gäller naturligtvis inte bara byggvaror, Sodastream har till exempel en usel industridesign där man måste skruva, lirka och trycka allt för hårt på knappen. De borde veta bättre.

Renoveringens baksida

Att det är alltid blir dyrare och tar längre tid än man tänkt känner jag väl till så det bryr jag mig inte om. Mitt stora bekymmer är när kroppen sätter stopp för sånt jag vill göra. Efter flera dagars spacklande och slipande och målande etc säger fötter, händer och armbågar med bestämdhet ifrån. Det är så tråkigt att vilja men inte kunna. Och att se allt som behöver göras och tvinga sig att låta bli att ta tag i det. Jag har tyvärr dålig karaktär gällande sånt så mitt knep är att skriva om det hela här, på facebook och på twitter, på så vis stoppar mina vänner (förhoppningsvis) mig om jag får för mig att ta upp slipklossen innan jag hunnit läka en smula.