Copywriter

Sådärja, nu är min copykurs slut efter en oerhört intensiv vår. Hur jag löste det rent praktiskt? Jag fick helt enkelt lägga baddräkten på hyllan i vår men räknar med en comeback snart. Men först ska jag avnjuta lite värme italian style!

På skolbänken

Den här terminen läser jag Copywriting på Berghs i Stockholm. Det innebär en hel del jobb men det är en utbildning jag suktat efter länge och nu äntligen bestämt mig för att gå. Att jag jobbat som Art Director sedan 2001 är ett faktum men det hindrar inte mig från att vidareutveckla mig. Sanningen är att jag sedan länge både skriver och gör en hel del analys- och strategiarbete. Utbildningen på Berghs gör inte bara att jag blir ännu bättre som skribent, det gör också att jag får ett kvitto på att jag faktiskt kan skriva. Vårt samhälle är mycket för att man ska spjutspetsa sig på en nisch. (Tänk om någon sagt det till Leonardo daVinci) Är man AD kan man ju inte vara copy!? Jag håller med om att man inte kan vara bäst på allt men för mig har det alltid varit svårt att skilja på copywriting och art direction, för mig sitter de ihop med en gemensam idé och tanke. Därför kommer jag stolt att kombinera de båda ämnena även i fortsättningen. När jag gick på gymnasiet läste jag både copywriting, grafisk formgivning, marknadskommunikation etc så det har för mig varit kombinerade tankar redan från starten. Då jag verkligen förstod hur mycket copywriting som ingår in mina tankar var när jag jobbade i danmark. Att skriva texter på danska för danskar skiljer sig markant kommunikativt mot hur vi skriver till svenskar här i sverige. Det var mycket lärorikt men samtidigt frustrerande att inte klara av att uttrycka allt jag ville. Jag är en mycket stark anhängare av teamwork. Jag älskar att jobba tillsammans med människor i en kreativ och prestigelös mix och jag har genom åren haft underbara copywriters och tekstforfattare vid min sida. Som kreatör, oavsett titel, uppnås fortfarande det bästa resultatet när man jobbar tillsammans. Numera kallar jag mig lite slarvigt och övergripande för "kreatör" eller "Creative Director", exakt vem som gör vad i en kreativ process är ju egentligen rätt ointressant. En annan sak som kanske gagnas av kursen är den musikaliska sidan, musiker är jag inte men jag har sedan starten för Band Brynolf varit deras textförfattare och förhoppningsvis kan kursen göra mig till än bättre sådan.

Långt inlägg om bemötande, passion och ett ljus i horisonten

Idag fick jag slutligen bita i det sura äpplet och lomma iväg till Reumatologen för att få en kortisonspruta i foten. Det var ett bra tag sedan sist (tror bannemej jag hade glädje av den där akupunkturen som jag plågade mig med förra hösten). Eftersom jag genom åren haft så många negativa erfarenheter med personal på reumatologen tar det verkligen emot att be om hjälp och ta mig dit. Men det hela började bra då jag ringde och bad om spruttid. I luren fanns den där sjuksköterskan som alltid är så hjälpsam och glad och jag blev genast på bättre humör. Och dagens vistelse på reumatologen gick i samma goda anda. Jag möttes av mina favorit-sprutläkare som alltid spelar klassisk musik och är väldigt engagerad. Men han hade även med sig en hel hop läkarkandidater i det minimala sprutrummet. Att bli tagen på allvar och att bli förstådd är så oerhört viktig, därför kändes det bra när läkaren sa "ah, dig har jag träffat förut, du har PsoA!" (Hur han nu kom ihåg det) Sen följde diverse frågor och förklaringar till studenterna undertiden som jag vant tog av mig strumpor och skor inte bara på foten som skulle sprutas utan även på den andra och ställde mig upp framför raden av nyfikna läkarkandidater så de kunde jämföra den friska och sjuka leden. Läkaren såg nöjd ut över det klockrena skolboksexempelet och fortsatte sin föreläsning "här ser ni ett typexempel på artrit, leden är röd och svullen och det är verkligen inte roligt att ha det sådär". (Jag hmm:ade intygande och kände mig tacksam över förståelsen). Sedan drogs jag med i det hela och fick ett batteri av frågor. Läkaren sade sen "ja nu har ju vår patient målat naglarna så ni kan inte se de typiska små groparna vid nagelpsoriasis" Jag inflikade "jag ber om ursäkt, jag visste inte att ni var här idag". När jag väl lagt mig till rätta på britsen började läkaren plötsligt rita på britspappret. Han ritade upp stortåleden, synovialhinnan och förklarade precis var han skulle sätta sprutan och varför. Kandidaterna tittade med stora ögon och även jag hade nu satt mig upp och följde med i gratisundervisningen. Sjuksköterskan frågade mig om jag ville ha spray "JAAA" svarade jag entusiastiskt. "Vad är det för spray?" undrade en nyfiken kandidat och läkaren förklarade att kylsprayet är ett knep enl."gate-teorin" som ingen av kandidaterna hört talas om förut. Jag intygade att det fungerar. Eftersom läkaren var på ett så sprudlande humör och kandidaterna verkade vetgiriga (på ett positivt sätt) passade jag på att dra lite egen vinning av situationen hittills var det inga nyheter för mig eftersom jag naturligtvis läst på allt vad jag orkar, "Vad kan man göra med en sådanhär fot då, när sprutorna inte räcker till?" Läkaren förklarade för studenterna varför man inte vill steloperera just den leden och förklarade sedan för mig att jag behöver träffa en fotkirurg på ortopeden. För precis som jag läst händer det att man opererar bort den trilskande synovialhinnan om man gått i många år utan att det blir bättre men min egen läkare verkar inte ha hört talas om att man kan göra så. Men nu fick jag ytterligare kött på benen och det känns härligt att ha fått lite hopp igen. För efter sju års plågor och oräkneliga sprutor är jag verkligen redo för att prova... vad som helst egentligen. Att hissen inte fungerade så jag fick hoppa på ett ben ner för trapporna gjorde mig inget, det viktigaste av allt är ett bra bemötande.

Röda havet

En vecka under ytan i Röda Havet var precis vad jag behövde. Det blev närkontakt med stora White tip oceanic sharks och fantastiska korallrev. Och så tog jag och Maria dykningen... en nivå till. Klicka på den här texten så får du se!

Oscuro

Detta härliga novembermörker. För jag råkar gilla det! Visst uppskattar jag en solig dag men alternativet såhär års är ofta grå dagar och då är det magiskt när mörkret faller och gör världen vacker igen. Jag har aldrig varit mörkrädd utan tvärt om släckt lamporna när jag kände mig osäker när jag var ensam hemma som barn eller liknande. Kanske beror det på att jag har ett bra mörkerseende? (Jag är å andra sidan väldigt ljuskänslig) Oavsett så lider jag inte av mörka mornar, mörka kvällar och svarta långa nätter.

Jul

För första gången på väldigt länge kommer jag att fira jul i sverige. Med familjefolk och sånt. Det känns ovant och smått skrämmande. Men som husägare har jag inte råd med soliga långresor långt bort från tomtar och rävar som raskar över isen. Jag får helt enkelt hoppas på en väldigt trevlig jul här på mörka/kalla breddgrader. Hoppas tomten är snäll mot mig! Det borde väl ändå premieras att hålla sig på hemmaplan?

Demokrati tack...

... och inte monarki. Tror man på människors lika värde är drömmen om prinsar och prinsessor väldigt främmande. Både för den "vanliga" människans skull som inte ens får tilltala kungligheterna med "du" som vi gjort med alla andra medborgare sedan 60-talet. Och för deras skull, omyndigförklarade utan rösträtt och födda in i en svärm av paparazzifotografer. Att födas in i ett ämbete är inte demokratiskt. Och sen finns det alltid de som på fullaste allvar tror att man kan motivera de enorma pengar som går till kungahuset med att det är "bra PR". Nej, ett kungahus är möjligen "bra skvaller" för de som går igång på sånt som står i Svensk Damtidning, men bra, prisvärd PR, det är det inte. Ge mig en bråkdel av kostnaden så lovar jag att jag och mina branschkollegor kunnat ge Sverige en betydligt bättre och mer modern bild utomlands. Och så hade jag kunnat vara stolt över att bo i ett land som verkligen försöker vara demokratiskt på riktigt.

Utlärning av koreografi

Det är en fröjd att fortfarande hoppa in och hjälpa Baletten som jag och Petra startade för tolv år sedan. Igår lärde vi ut en koreografi som vi gjorde för åtta år sedan, jag dansade den på den sista julkonserten som jag uppträdde på som aktiv medlem. Men muskelminnet är bra, det var inga problem att komma ihåg koreografin, jag kom även ihåg vilken enorm träningsvärk den genererar i framförallt nacken och låren. Så jag förebyggde med god uppvärmning och en hel del tigerbalsam. Ändå sitter jag såklart här idag med en ömmande kropp. Men det får det vara värt för det är onekligen roligt att hälsa på sin fina dansgrupp!

Bilderna från mitt liv

Nu kan ni se mina instagrambilder även här på bloggen! (Nere till höger.) Bra va!?

Lucifer – nu är han här!

Så var han äntligen här, lilla Lucifer som redan hunnit få smeknamn som Lussebulle och Kringlan. Han var väldigt sjuk och mager när han kom men tack vare Annelies heroiska insater har han nu blivit pigg, frisk och rundare. Och busig! Han har redan hunnit ställa till med saker som: Äta sönder Lars datorsladd, förstöra Parkettgolvet med hjälp av vält blomvas och vassa klor, gömma mina nagellacksflaskor i tvättkorgen och nysa ner det mesta med grönt snor. Men lite bus får man räkna med och det är så roligt att han är så mycket bättre än när han kom.

Lucifer

Så heter askungens styvmors elaka katt. Som liten tyckte jag det var olyckligt att en så elak och ful katt hade ett så fint namn. Inte förstod jag då att innebörden av det namnet var något mer än "bara" ett namn. Men jag tycker fortfarande att det är ett fint namn, därför kommer den lilla katt som jag ska hämta hem snart, på djurens dag och allt, att heta just Lucifer!

Nyanser och gråskala. I debatter

Jag älskar debatter och debatterande oavsett om det sker på twitter, IRL, mellan politiker eller vanliga svenssons. Men jag avskyr när folk bara ser saker i svart eller vitt. Ett vanligt fenomen som det uppstår i är tyvärr politik. Personer som anser sig tillhöra ena eller andra flanken (oavsett vilken) brukar i regel ägna mycket energi åt pajkastning mot andra sidan istället för att föra fram ett bättre förslag. Problemet är att sanningen sällan är varken svart eller vit. Ideologier speglar ofta ett ideal som inte funkar fullt ut praktiken, detta har historien gott om exempel på. Så länge folk bara har förståelse för det har jag inga problem med ideologier men det verkar inte alltid vara så. Jag efterlyser att människor lyssnar mer på de som inte delar deras åsikter och funderar på evntuella medelvägar.

På TV

Bilder från gårdagens Sydnytt. Anledningen till spektaklet finns i min bloggning nedan om fallfruktskampanjen.

Septembersandaler

Det var en kall, regnig tråkig vår och sommar. Men sensommaren har varit härlig, jag har fortfarande sandaler på fötterna och det är ljumma temperaturer. Fortsätt så, fortsätt så!

Hen

Jag förstår inte varför det är en så infekterat med "hen", det är ju väldigt praktiskt, inte minst såhär i twittertider. Maria Wetterstrands krönika är intressant, vi får göra som i Finland helt enkelt

.

Win-win-situation

Plötsligt hade jag en främmande människa som helt frivilligt cyklat över en mil i regnet bara för att få plocka min fallfrukt. Jag blev naturligtvis väldigt glad, han var väldigt glad och hela upprinnelsen till det hela är pga en god sak. Det är Äkta Vara som tagit initiativet och på deras hemsida (aktavara.se) kan man läsa att "Varje höst ruttnar tusentals ton med goda äpplen bort i svenska villaträdgårdar. Samtidigt kör vi till affären och köper långväga äpplen och dricker stora mängder importerad apelsinjuice istället för att göra egen äppelmust." De presenterar också siffror på det hela. Jag tycker det är en toppengrej, vem vet kanske kommer det fler främlingar på fruktjakt framöver! "

Ett handtag tack!

Konsert2032 är ett fantastiskt projekt. Måhända både galet och annorlunda men väldigt godhjärtat och nyttigt. Gå in och nominera stipendiater innan oktober och stötta gärna projektet. Mer om hur det går till på www.konsert2032.se

Tävla!

Här är en kampanj för Esberitox som jag just gjort, gå in och tävla!

Här är länken: http://www.midsona.se/sv/Esberitox/Tavling/

Humor i veggoveckan

Idag är det utlyst någon slags veggovecka.

Heja heja säger naturligtvis jag som oroar mig för klimatförändringarna och framtiden och passar på att visa vad Paolo Roberto just twittrade. Det är alltså inte bara jag och syrran som tycker lchif:arna beter sig som maniska sektmedlemmar.

Guldstjärna till...

...tillverkare som inte bara gör tunga, otympliga byggtillbehör utan även lätta, sidiga som passar folk som mig med små, ömma händer. Att tex ha en liten byggpall i plast som är lätt att flytta är guld värt för mig. Eller små lätta skruvdragare och slipmaskiner. Att tänka till och inte bara anpassa saker till män med stora, starka händer gäller naturligtvis inte bara byggvaror, Sodastream har till exempel en usel industridesign där man måste skruva, lirka och trycka allt för hårt på knappen. De borde veta bättre.

Renoveringens baksida

Att det är alltid blir dyrare och tar längre tid än man tänkt känner jag väl till så det bryr jag mig inte om. Mitt stora bekymmer är när kroppen sätter stopp för sånt jag vill göra. Efter flera dagars spacklande och slipande och målande etc säger fötter, händer och armbågar med bestämdhet ifrån. Det är så tråkigt att vilja men inte kunna. Och att se allt som behöver göras och tvinga sig att låta bli att ta tag i det. Jag har tyvärr dålig karaktär gällande sånt så mitt knep är att skriva om det hela här, på facebook och på twitter, på så vis stoppar mina vänner (förhoppningsvis) mig om jag får för mig att ta upp slipklossen innan jag hunnit läka en smula.

Blogguppehåll

Efter ett långt blogguppehåll blir det naturligt att man tappar alla sina följare. Det gör ju i och för sig att jag kan skriva i stort sett ved som helst... ingen som bryr sig! Man får tänka positivt.

Jugendtapet

Jag har råkat fastna för en tapet från år 1900. Jag bor i ett gammalt hus och jag tycker inte riktigt det passar att ha det stramt, vitt och grått. Det är roligt att kika bakåt i tiden och se hur man hade det förr. Det kändes mer ombonat och hemtrevligt då, även om det på köpet var murrigare och mörkare. Men det tål att tänkas på!